Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Anne-Marie! Hur är det med Anne-Marie?»
Då Vanda berättat honom allt, som försiggått,
och det stundande bröllopet på Högvalla, ljusnade
det mörka uttrycket i hans ansikte.
»Då kan jag måhända rent af få lof att lefva?»
sade han.
Men det såg icke ut, som om André skulle få
lof att lefva. —
Det inträffade hvad doktorn hade förutsagt som
en möjlighet: det tillstötte en svår
lunginflammation, och den glade doktorns ansikte blef ganska
allvarsamt. Nu började saken intressera honom,
ty nu ställde det sig att blifva en kamp på lif och
död.
André fick mycket opium för att icke hosta,
och låg som oftast i ett halft medvetslöst tillstånd
eller feberyra.
Under dessa veckor genomgick Vanda sin största
strid i lifvet, ensam inför dödens stora afgörande
fråga.
Gamle Antony visade henne en vänskap och
ett deltagande, som hon aldrig i lifvet glömde;
men med all sin goda vilja kunde han ändå icke
lyfta hennes själ eller stärka hennes mod under
allt det hon nu hade att lida.
Han gick omkring; modfälld och darrande och
kastade ängsliga blickar bakom den stora skärmen,
där Vanda satt och stirrade in i ödets
hemlighetsfulla anlete, färdig att följa sin bror till den
yttersta gränsen af dödens skugghöljda land.
Ute fortsatte det hårda vädret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
