Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina knappa förhållanden var ju naturlig. En man
med hans generösa natur, hans stora begåfning, borde
ha fria händer att röra sig med, icke vara tryckt och
bunden af inskränkta omständigheter. — Hans
ömtålighet för hvad han hade på sig, — det måste alltid vara
af bästa sort, — hans fordringar på maten, — den skulle
alltid vara af ett särskildt slag och tillagas på ett
särskildt sätt för att smaka honom, — detta visade bäst
hvilken fin natur han hade, och Nina skulle aldrig
ha kunnat uthärda att se sin far tvungen att bära
grofva skjortor eller deltaga i den tarfliga måltid,
som hon och modera åto med god aptit.
Han var en finare, bättre varelse än de, och deras
pligt var att behandla honom derefter, — en kär,
dyrbar pligt! Nina skulle gema ha tagit sig för att
bli kokerska för att kunna skaffa fadern goda dagar,
och då hon efter sin anställning i banken hade ganska
goda inkomster, som hon sjelf kunde ha rätt att råda
öfver, var det hennes ständiga studium att uppfinna
alla möjliga sätt att glädja, öfverraska och göra det
trefligt för denna tillbedde far, som alltid var så god
att med vänlighet taga emot den hyllning, som hans
hustru och dotter visade honom.
Nina kunde undvara hvad som helst, nöja sig
med det allra minsta, när hon blott kunde skaffa
honom det bästa och vackraste; när han då såg på henne
med sina milda, blå ögon och sade: »Tack, min unge»,
så stack det till i hjertat på henne. Det var en
belöning, som skulle ha uppvägt och lönat ännu mycket
större ansträngningar än dem hon hade gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
