Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dörren slets upp, och Nina, med hatten i handen
och håret i oordning, kom med utbredda armar emot
honom, kastade sig häftigt ned vid hans sida och
dolde an^igtet vid hans bröst. — Hon skrattade högt,
och sedan började hon att gråta.
»Nina, min egen flicka!» sade fadern och tryckte
hennes hufvud tätt intill sig. »Ar du lycklig?»
»Ja, om du är det», svarade hon djupt nere, der
hon låg.
»I detta ögonblick är jag mycket lycklig»,
svarade han.
»Inte annars?» — Hon såg upp på honom med
sitt mildaste leende, ögonen voro fulla af tårar.
»Jo visst, min älskade flicka», svarade han. »Du
har ju gjort allt som kan göras för mig i denna verld.»
Nina drog en suck. — Ja, då var det bra. Det
var ju för faderns skull hon hade gjort allt detta,
som hon nu skulle gifva hela sin framtid för att ha
ogjordt.
Men när blott han var lycklig, skulle han aldrig
få veta, hvad detta hade kostat henne.
Nina hade, liksom så många andra unga flickor,
egentligen icke alls vetat hvad hon gjorde, då hon
gifte sig. Hon visste endast, att hon gjorde ett offer,
ett stort offer af sin frihet och sjelfständighet för att
kunna hjelpa och glädja den hon höll mest af i
verl-den. — Hade hon haft en annan kärlek i sitt hjerta,
då hade det varit annorlunda, men den gamla vänskap
hon hyste för sin kusin var snarare en känsla af
tacksamhet för hans trogna, hängifna kärlek än någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
