Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de alla uttryckte glädje öfver den unga, älskvärda
qvinnan, sojn de så oväntadt hade fått ibland sig.
En gång, i Köln, hade Nina till och med den
äran att sitta bredvid en högt uppsatt embetsman,
som på en gång var baron och millionär och hade
en hel liten barntvätt af ordnar, upphängda på ett
guldsnöre på fracken. Han var tydligen alldeles
intagen i Nina, och just medan han vid bordet satt i
det lifligaste samtal med henne, lyfte plötsligt
Curtmann sitt glas, och för första gången sedan sitt
giftermål drack han med sin fru.
Hon lyfte ögonen från tallriken, då hon kände
att hennes man såg på henne. — Han log med sin
stora mun, som annars nästan aldrig log. Han
nickade sakta till henne* och höjde glaset. — Hon
rodnade svagt och fick tårar i ögonen, och reste
sig litet i stolen, då hon besvarade hans skål,
som om det vore någon högt uppsatt person, som
drack med henne.
Hon ville ju så gerna, att han skulle vara belåten
med henne.
Efter middagen sade baronen med de många
ordnarna till Curtmann:
»Jo, jo! Ni är en lycklig man! En sådan hustru!
Och som beundrar er så! Jag såg nog rosorna på
hennes kinder. — Hon är för resten reizend,
fullkomligt reizend. Hon har just detta »ewig weibliche», som
ändå, när allt kommer omkring, är bättre än den
mest fullkomliga formskönhet.»
Curtmann log igen. Han var belåten.
Då de om qvällen kommo hem till hotellet, kysste
han Nina på handen, innan de skildes åt, och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
