Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men utan stränghet skulle man aldrig kunna
uträtta något i verlden. —
Den här Erikson, som gjorde konkurs, var en
riktig stackare, just en sådan man, som alldeles
saknade fasthet. Den minsta fara förvirrade honom. Han
skulle jemt försöka något nytt af fruktan för att han
tagit miste i det gamla! — en riktig stackare! —»
Han satte sig igen böjd öfver bordet och skalade
apelsiner.
Plötsligt började han skratta, sakta och invändigt.
Det var hans sätt, när något riktigt roade honom.
»Hvad skrattar du åt?» frågade Nina alldeles
förskräckt. *
»Åh, jag skrattar åt den der Erikson, den stackarn!
Det är verkligen komiskt att se en gammal fullvuxen
karl bära sig åt som om han vore galen af sorg och
förskräckelse. Du skulle ha sett honom, då jag mötte
honom efter utmätningen. Han åbäkade sig, som om
han skulle varit en hysterisk qvinna!»
Och på en gång brast Curtmann ut i ett
hög-ljudt, hårdt skratt, så att det genljöd i den bonade
matsalen.
Nina hade lagt sin fruktknif ifrån sig. Hon kände,
att hon blef iskall öfver hela kroppen, och underliga,
smärtsamt heta tårar fylde hennes ögon.
Hon talade icke mer. Hon künde icke få ett ord
öfver sina läppar. Från detta ögonblick kände hon
sin man.
Aftonen derpå skulle de ha stor supé med bal
för ungdomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
