Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hon var tjugonio år, blef hon enka.
Det kom så oväntadt och plötsligt, att hon i
början icke kunde förstå det. Hon hade alltid trott,
att hon skulle dö före sin man.
Han var ju så stark och kraftig. Han kunde
lefva i många år, och hon väntade alltid blott sin
befrielse i att hon sjelf skulle dö.
Och nu, plötsligt, var hon ensam, fri och ensam!
Hon satte sig i rummet der den döde låg och
satt der i långa timmar.
Medan hon såg på honom, gled minnet af hennes
förflutna lif förbi henne, och hon tyckte, att just
sådan som han låg der, död och kall, just sådan hade
han alltid varit för henne.
De voro icke längre ifrån hvarandra nu, än hvad
de alltid hade varit.
Det var en hemsk, isande tanke!
Att ha lefvat så många år tillsammans med en
menniska och icke komma henne ett steg närmare, och
att nu, då hon var död, icke kunna sörja! — Hon
kände sig lika kall och stum som rummet, der hon
satt. Hon förstod så väl, att alla de vackra
blommorna kring kistan icke doftade.
Hon satt der inne medan solen gick ned och
vintermörkret föll på, och det hvita ansigtet i den
svarta sammetskistan blef ännu hvitare.
Då reste hon sig sakta, gick ut och stängde
dörren i lås.
Begrafningen försiggick med stor högtidlighet.
Der höllos två långa tal, som beskrefvo den dödes
mångfaldiga upphöjda förtjenster. — Det var
fyr-stämmig sång från orgelläktaren och en öfverflödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
