Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om icke ett segel skulle komma, något lifstecken,
som åter skulle föra henne åstad mot ett mål.
Då testamentet öppnades, befans det, att Nina
var insatt till sin mans universalarfvinge, med
undantag af en rätt stor penningsumma, som Curtmann
efterlemnade till sina barn och deras mor.
Alltså hade hon nu blifvit rik, rik och sjelfständig.
Hon förstod det icke riktigt i början. Det var
som om hon skulle ha fått en dyrbar dr ägt, som hon
icke visste hvad hon skulle göra med, och hon gick
omkring i sitt hus, det hus, som nu var hennes, som
om hon varit en främmande hos sig sjelf.
Det led redan mot våren, men snön hade legat
länge, och först under de sista dagarna var jorden
alldeles bar, och regnskurarna hade börjat.
Men så vaknade Nina en morgon vid att det var
vår. Hon märkte det redan till hälften i drömmen.
Foglarna sjöngo på ett annat sätt, det klingade,
som när luften är klar.
I rummet bredvid hennes sofrum hade man
öppnat verandadörrarna. Hon kände den milda luften
svepa in med solskenet.
Hon satte sig upp i sängen och log, och i ett
ögonblick hade hon stuckit fotterna i sina
siden-tofflor och sprang in i trädgårdsrummet.
Det gjorde riktigt ondt i ögonen på henne, så
darrade solen i vattenpussarna. På denna enda natt
hade bladknoppama på syrenerna svält och dufvorna
flögo med sväfvande vingslag öfver gräsmattorna, som
började blifva gröna.
En ny, förunderlig lycka genomströmmade hela
hennes väsen. Det var som om hon skulle ha sofvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
