Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en ny half dagsresa på jernväg till
Segerstad.
Det var en gammal gård, som låg på slättlandet,
så långt man kunde se omgifven af åkerfält, och
långt borta vid horisonten lyste en blå strimma, —
det var hafvet.
Gården var en gammal envånings tegelbyggnad
med stora rum med små fönster.
Som de sista egarne endast sällan uppehöllo sig
der annat än på besök, var den temligen
gammalmodigt och opraktiskt inrättad.
Rummen vette mot norr, voro sollösa och kalla
och köket låg i en särskild liten flygel. I den andra
flygeln bodde inspektören, en gammal man, som hade
skött gården under två egare, och som egentligen
styrde det hela.
Grosshandlar Curtmann hade haft anledning att
vara nöjd med honom, då Segerstad icke allenast stod
sig i de dåliga tiderna, utan för hvarje år gaf rikligare
inkomster. Jorden, som tillhörde gården, var ovanligt
god och väl odlad. Qvarnen vid ån gjorde goda
affärer, och i det hela var det som en särskild
välsignelse öfver allt arbete omkring Segerstad. Den tyste
gamle inspektor Busk, med det kortklippta skägget
och den bestämda munnen, kände till allt, hade öga
för allt och styrde allt med en aldrig tröttnande energi
och omsorg.
Curtmann hade alltid följt hans råd och rättat
sig efter honom, och Nina, som icke hade sett honom på
flere år, kom blott för att säga honom, att hon hoppades
han alltid ville stanna vid gården och vara henne till
samma stöd och hjelp, som han varit för hennes man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
