Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börja på nytt med nya elever och en ny lärarinna,
som hon skulle känna grundligare, än hon känt fröken
Holst. Som det nu var, förstod hon, att hennes egen
inblandning i skolans angelägenheter endast skulle
mottagas med ovilja.
Hon tillbragte de sista dagarna med att se till
arbetsfolket här och der, och med att göra långa
promenader utåt landet.
Det blåste friskt ute på fälten.
Hvita, glänsande skyar i mångfaldiga former
drefvos i olika-lager öfver himlen. Långt borta lyste
hafsstrimman svartblå.
Nina gick raskt. Hennes slöja fladdrade, och hon
måste hålla sjalen tätt omkring sig, hon tyckte, att
hon flög framåt vägen.
De första dagarna, sedan hon lemnat Säråkra, hade
hon varit glad och lätt till mods. Hennes väninnas
stora beundran för henne hade tröttat henne allt för
mycket. Hon var icke alls skapad till att så der sitta
och låta sig beundras. Hon kände det som ett
ansträngande tvång, att alla hennes rörelser blefvo
bemärkta, att allt hvad hon sade ledsagades af utrop af
bifall och hänryckning. — Hon hade längtat att komma
bort derifrån.
Men nu här på Segerstad, der hon märkte, att
ingen brydde «ig om henne, ja, att. hon var mer än
öfverflödig, kom nästan en längtan på henne efter hennes
väninna. Det var ändå så värmande att blifva älskad
och omhuldad och dock, — det var icke det, néj, det
var icke det! —
Hon såg långt ut öfver slätten, der de jagande
.skyarna kastade vexlande blå och violetta skuggor öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
