Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och under hela den tiden skall jag veta, att jag
går och bär på något svårt och orätt, som jag inte
ens sjelf har öga för.»
»Det är hvarken något svårt eller orätt», svarade
Tofte. »Det är tvärt om något som de flesta visst
anse för en dygd, men det skadar er — och kommeT
att skada er.»
»Förlåt mig», sade han ett ögonblick derefter, då
Nina satt tyst och sydde. »Inte sant, ni vill förlåta
mig, om ni tycker, att jag har blandat mig i saker,
som inte angå mig?»
Hon såg upp med ett tungt, trött uttryck, men
hans ögon voro så milda och på samma gång
skälmaktiga, och han log så intagande, ett leende, som på
en gång hade något af ett bortskämdt barn och en
man, som känner sin makt.
Nina log också och räckte honom handen.
»Kom, så gå vi ned i trädgården», sade hon för
att få slut på det spända i situationen.–––––––-
När Nina var ensam, tänkte hon ofta på Tofte.
Hon visste knappt sjelf af det, men medan hon
arbetade, kom han oupphörligt fram för hennes tankar.
I början var det vissa miner och rörelser hos
honom, som hon ständigt såg. Han hade ett sätt,
när han satt och såg i räkenskaperna, att stryka upp
sina mustascher med tummen och pekfingret, en
mustasch åt hvar sida, som Nina så ofta mindes, hon visste
icke alls hvarför, — och så hade han ett eget sätt att
röka sin cigarr. Han såg efter röken med ett så
underligt uttrycksfullt ansigte, som om de fina blå ringarna
och strimmorna innehölle sällsamma och fängslande
bilder, och så såg han ibland så tankfull och allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
