Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes axel. »Han ror så delightfully! Och jag har
bara en liten båt.»
Nina sade naturligtvis ja, och Tofte, — ja, han
sade också ja. Han var mycket intagen i miss
Harry-son.
Nina kände sig med ens så gammal. Hon satt der
ensam som en mamma vid stranden, medan de andra
två voro ute och rodde.
Hon förstod väl, att hennes man icke på allvar
var betagen i den unga amerikanskan, utan att detta
endast var ett af hans utbrott af entusiasm för allt
som var vackert och nytt, och han var nu, som alltid,
kärleksfull och öm mot henne sjelf. Men hon kände
det dock som en saknad, att något annat än hon i
så hög grad kunde intressera honom, och oaktadt hon
insåg, att han ofta af artighet måste säga ja, när miss
Harryson bad honom om en tjenst, så önskade Nina
i hemlighet, att han icke ville säga detta ja med fullt
så stor beredvillighet.
Hon försökte att hvarken med ord eller blickar
visa honom, att hon var det allra minsta svartsjuk,
men denna ansträngning gaf henne dock ett visst
onaturligt uttryck, så att Tofte ett par gånger frågade
henne: »Ar du trött? Du ser inte alls glad ut! Skola
vi resa hem?»
Hem! Nej, icke hem. Der skulle de ju vara
tvungna att umgås med alla dessa menniskor, som
hade tadlat och kritiserat dem, och der skulle Tofte
börja sitt arbete, ett arbete, som nog kom att
upptaga största delen af hans dag. Nej, då hade hon
honom dock mera i fred här, och de kunde ju resa
till ett annat ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
