Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick mot dörren och tog i låset.
»Henrik! Henrik!» ropade hon och kastade
armarna om halsen på honom. »Förlåt mig! Förlåt
mig, blott ännu denna gång! Du skall få se, att jag
skall bli annorlunda! Jag skall aldrig lägga band på
dig, alltid låta dig göra allt hvad du vill!»
4 Han lösgjorde hennes armar från sin hals och
sade hårdt: »Jaså, du menar, att jag har lust till alla
möjliga dåliga saker, och att du, stackars martyr, inte
har något annat att göra än att gifva mina onda lustar
fritt spelrum. — Tack skall du ha!»
»Nej, jag menar inte det, jag menar det inte så»,
jämrade sig Nina. »Jag menar att jag, bara jag har
burit mig dumt och orätt åt, och att jag skall bli
alldeles annorlunda för framtiden!»
Hon hade åter kastat sina armar om hans hals,
och han lät henne stå der, utan att stöta henne ifrån #
sig, men utan att röra sig.
»Hon vill så gerna vara i ditt sällskap», hviskade
Nina. »Och du är så glad, när du är hos henne!»
»Hos dig är jag väl aldrig glad öfver att få
vara?» sade han med ett litet leende.
Hon tryckte sig närmare intill honom. Hans
leende hade gjort henne så lycklig.
»När du ser ut, som om du vore gjord af bara
snö och is, är jag rädd för dig», fortfor han; han hade
böljat stryka handen öfver hennes hår, »men när du
är god och mild —»
Hon såg upp på honom med de mest hängifna
ögon.
»Ja, då vet du, att du är den sötaste på jorden!»
Han hade satt sig och dragit henne ned på sitt knä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
