Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vet ni egentligen, h vilken förträfflig hustru n
har?» frågade hon derpå plötsligt.
»Jag inbillar mig det», svarade han. »För reste:
har n,i ju berättat mig det så ofta, att jag snart bord
ha, lärt mig förstå det.»
»Hon är allt för god för er, det vill jag bara säg
er», sade hon utmatiandej ;
»Hvad menar ni egentligen med det?» Tofte ble
förargad. Han tyckte nog om,’ att man berömde han
hustru, men icke på hans bekostnad.
Juliå braét ut i gapskratt.
»Ack, denna manliga fåfänga! Att ni verkligei
ett ögonblick kan tro, att ni är värd att upplösa henne
skoband.»
»Nå, men förklara er! Hvad menar ni dermed!
sade han igen.
»Jo», sade hon och stannade, medan hennes ögo]
plötsligt fingo ett allvarligt uttryck. »Jag menar, at
ni äro så olika som natt och dag. Hos henne är all
ting ljus och frid. Jag kan knappt tänka mig, at
hon har någon, till med den allra minsta, lilla mensklig
svaghet! — Och ni! — en sådan der konstnärsnatur!
Hon stötte honom med den flata handen för bröstel
»Jag, stackare, som hvarken kan sjunga elle
spela», svarade han.
»Åh, ni förstår mycket väl hvad jag menar», sva
rade hon och snurrade ifrigt på sitt parasollskafl
»Det kommer inte an påhvad man kan prestera. Tänl
hur många idioter, som fått ett ypperligt instru
ment i halsen! Nej det kommer an på hvad ma
har inom sig!» Hon tryckte handen mot hjertat. »!N
ur af samma slags oroliga natur som jag sjelf. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
