Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En sak förvånar mig bara», sade hon efter en paus.
»Och det är?» frågade han.
»Jo, det är just, hur ni kan trifvas med en hustru,
som är den personifierade fullkomligheten. Jag tycker
— ja, jag vet inte —, men jag tycker, att ni skulle
ha en liten smula tråkigt hos henne.»
»Och, hvem säger, att jag inte har det?» svarade
han häftigt.
Han kände i det samma han hade uttalat orden,
att det var ett förräderi mot henne, som älskade
honom så högt, men nu var det sagdt, och han tilläde
hastigt: »Det är inte hennes skull, men ingen vet
ju förrän man har försökt lifvet, hur man passar
tillsammans.»
»Det var just hvad jag trodde», sade Julia mildt.
Hon såg upp på honom med ett stilla, medlidsamt
uttryck, och Tofte kände sig plötsligt så olycklig. —
Ja, hvad han ofta dunkelt hade anat, hade hon sagt.
Han och Nina passade verkligen icke för hvarandra.
Han hade icke kommit på sin rätta plats. Han var
en missförstådd, hopplös man.
»Naturligtvis tror folk, att ni är utomordentligt
lycklig», fortfor Julia efter en stund. Hennes stämma
hade blifvit djup och mild. »Ni, en rik man, med
en vacker, begåfvad hustru! Hvad skulle ni ha att
klaga öfver? — Det är liksom med mig sjelf. Jag
är också ’den berömda sångerskan’, ’den uppgående
8tjeman’. Hvem tänker på, att jag är en stackars
ensam menniska, som skall roa och upplifva de andra,
medan jag sjelf–––––-». Hon fullbordade icke me-
ningen, utan torkade med handen bort ett par tårar,
som långsamt trillade ned för kinderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
