Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill du inte komma, när din lilla mor kallar
på dig?»
Detta »lilla» och den mildare klangen i rösten
var det troligen, som fick Rakel till att svara: »Jag
skulle nog komma hem igen. Jag skulle nog komma
hem till min lilla mor.»
»Nå, men hvarför sprang du då ifrån mig, hvar
gång jag var alldeles nära dig? Se, hur varm och
trött jag är. Jag kan knappt gå, — så som du har
fått mig till att springa.»
»Jag skulle bara dit bort», sade Rakel och pekade
med sitt lilla smutsiga pekfinger bort emot Kolmårdens
berg, som just nu emot solnedgången aftecknade sig
högt och skarpt mot himlen.
»Bara dit bort!» sade Mina. »Det är tre, fyra mil
dit bort. Du skulle ha fått springa hela natten, och
så har du hafvet emellan. Hur skulle du komma
öfver Bråviken? Du har ju ingen båt?»
Rakel svarade blott med att trycka sig intill
moderns kjolar.
»Tänk, om du hade gått vilse! Tänk, om det
hade kommit stygga menniskor och tagit dig, eller
om du hade drunknat i vattnet! Då hade du aldrig,
aldrig mera kommit hem till far och mor.»
Minas stämma ljöd förskräckligt tragisk; det var
nästan, som om alla dessa olyckor på en gång
verkligen hade händt, och det var för mycket för Rakel
att tänka sig sjelf så misshandlad.
Hon började gråta högt. Men det räckte icke
länge. Det var blott ett par nödrop med några häftiga,
stora tårar, derefter tryckte hon hårdt moderns hand
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
