Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina bästa år endast i längtan och ångest för den, jag
höll af!»
Mina teg stilla och började att sakta snyfta,
liksom invändigt, och torka bort några små tårar, som
fort och tätt tillrade utför kinderna på henne.
»Åh, mor!» sade Rakel och tryckte sig emot
benne.
»Och så din far», fortsatte Mina, »din far, som nog
skulle ha blifvit något utmärkt, om han bara hade
haft lyckan en liten smula med sig! Ja, jag klagar
inte, — ack nej! Jag klagar inte nu. Nu ha vi ju
så oändligt mycket att tacka Gud för; — men jag
tänker på den tid, som har varit, på alla de långa år
af försakelser, rent ut af nöd, som din far har
genomgått, innan han nådde fram till hvad han nu är. Han
kunde nog ofta haft anledning att säga, att »han ville
så gerna». Hvad skulle det ha hjelpt? Vår Herre
ville något annat; och ser du, mitt barn, detta att
af stå från sin egen fordrande vilja, — det är det
vigti-gaste af allt.»
Hon hade blifvit mjukare i rösten och klappade
Rakel sakta på hufvudet.
»Ja, men det är så svårt! Söta mor, det är så
svårt!»
Mina log, men Rakel såg det icke.
»Ar det verkligen så förskräckligt svårt att stanna
här hos din far och mor, för hvilka du är det käraste
i hela verlden, och att glädja och trösta dem på deras
gamla dar? Ar det verkligen så svårt? — Har du
det så illa här i det gamla hemmet?»
»Åh mor!» utbrast Rakel och slog armarna om
hennes hals. »Jag är så elak, så otacksam! Jag tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
