Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott, — allt bidrager till att utsläcka sådana flammor
i oss, som behöfva ljus och luft. Hela naturen
omkring oss underkastar sig, och vi lära oss så
småningom af den att göra likaså. Det blir först en pligt
och sedan ett behof att fylla de stränga vinterdagarna
med arbete, äfven om det icke är vår själs arbete.
Så gick det också med Rakel. Hon var den
vintern alldeles ovanligt flitig, nästan på ett
feberaktigt sätt, och preetgården var ett af de många hem,
der det alltid fans en mängd nödvändiga saker att
göra; der behöfdes alltid så mycket, och dock hade
prestfolket så få fordringar, och man såg sällan
resultatet af allt det myckna arbetet.
Det låg bakom lås och regel i linneskåpen och
skafferiet, eller på vindar i de stora lårama med
sängkläder, och kom fram vid ett eller annat högtidligt
tillfälle, när man bade alldeles särskildt tråkigt.
3.
Fadern var denna vinter så vänlig mot Rakel.
Han klappade henne ofta i förbigående på kinden och
kunde till och med säga: »Du ser ju riktigt söt ut,
min lilla flicka! Ja, ser du, ingenting klär en så bra
som att göra sin pligt.» Rakel svarade icke och tog
emot sin fars beröm med nedslagna ögon, men när
hon kom upp i sin lilla vindskammare och
händelsevis fick tag på någon teckning från sommaren,
skyndade hon sig att rifva sönder den och kasta den i
kakelugnen vid första brasa. Hon suckade icke en
gång, då hon gjorde det. Hon bet ihop tänderna och
öfvade sig i att låta bli att tänka.
H. Nyblom. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
