Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det annars några hinder? — Ja, far och mor. — De
ville inte? — Nej, hon var alldeles säker på, att de
inte ville, inte ville höra. talas om, att hon inte nu
till sommaren skulle komma hem -— för att stanna
hemma . . . Friherrinnan såg på Rakel. Hon hade
ett sätt att se på menniskor, som om hon af deras
utseende och uttryck gissade sig till hela deras historia,
men hon läste den icke genast högt. Hon teg och
sade till sist:
»Vi måste ha tålamod, men det skall nog gå!»
Så blef det sommar, och Rakel reste hem. Att
komma hem nu, visste Rakel, det var att komma hem
för alltid, och hennes hjerta snörde sig hårdare ihop
än hennes reskappa, som hon snörde så fast, att
remmen var nära att gå sönder. Hon lade allting hastigt
och säkert ned i kofferten, samlade ihop alla sina
teckningar och skisser och lade dem, utan att se på dem,
ned i en låda. Ett landskap, som hon hade på staffliet,
stod hon ännu länge och betraktade. Det hade icke
blifvit färdigt, men det var så mycket ljus och luft i
det! Det var utifrån Djurgården, — en fin
vårbelysning, med Katarina kyrkokupol i bakgrunden,
sväf-vande uppe mellan regnblandade moln, der solen bröt
sig igenom. Rakel hade lofvat sig något af denna
tafla; den var målad på ett par dagar, och hon tyckte
sjelf, att hon hade fått något af den nrångfärgade
vårluften i den.
Den var ännu våt, så att hon icke kunde packa
ned den. Hon suckade, tog den från staffliet och
skickade den till friherrinnan. »Kommer jag någonsin
igen, så skall jag göra den färdig», skref hon i en
biljett, som följde med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
