Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du ser ut, som om du vore dömd till dödem,
sade fadern och kastade en hastig sidoblick på henne.
»Du vet likväl, att för oss är din närvaro det bästa,
vi ha här i verlden.»
»Derför stannar jag ju också hos er», sade hon
sakta.
»Bara derför?» frågade fadern. »Har du sjelf ingen
glädje af det?»
»Jag är rädd för, att jag kommer att längta så
mycket», svarade Rakel.
»Efter hvad då?»
»Ack, efter mitt arbete, efter att se de andra måla,
efter att lära mig något. Nu är jag ännu ung, nu
kunde jag ännu lära mig så mycket, — sedan . . .!»
»Jag tror, att den der målningen rent af förhexat
dig», sade fadern med ovanligt hård stämma. »Det
måste vara någonting galet med det der. Allt sådant,
som till den grad väcker ens lidelser, att man för dess
skull glömmer och försummar sina främsta och heligaste
pligter, kan inte vara rätt. Det hör till en verld —
jag vet inte hvad jag skall kalla den — en trollverld,
som man helst skall undfly i tid.»
»Ja, far, jag är visst redan förtrollad», sade Rakel,
»och det hjelper visst inte längre, att du läser öfver
mig.»
Fadern såg åt sidan med en genomträngande
blick. Var det hån, — var det en fräck utmaning,
som slungades emot honom af hans eget barn? Men
hon gick der med ett uttryck, så bedröfvadt, så nästan
förtvifladt, att han stannade.
»Du ville helst resa bort igen?»
»Ja», sade hon knappt hörbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
