Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom! Kanske han kommer upp på klubben på
de-cemberbalen!»
»Nå, och hvad skulle du så säga till honom, om
du träffade honom?»
»Det vet jag inte alls nu; det skulle jag låta
bero på en tillfällig inspiration, — men jag är säker
på, att jag skulle kunna tala med honom, och det
skulle vara så vådligt intressant.»
»Det skulle i synnerhet vara intressant att se,
hur lång tid du kunde behöfva till att förvrida
huf-vudet på honom, stackars karl! — Fall inte öfver
fotterna på mig!» — Detta sista yttrades i en sträng
ton till en liten flicka, som sprang förbi dem.
»Jag följer dig väl hem, när du går», fortsatte
Maria, »så få vi tala mera.»
»Låt mig se.» Dina satte hakan i vädret och
tänkte efter. »I dag, torsdag; — nej, det går inte!
Edvard kommer från kontoret klockan tu och går
visst då här förbi. Han kan aldrig tåla, att jag har
någon ’i släptåg9, som han säger.»
»Bryr du dig om honom?» frågade Maria. »Jag
tycker det är en mycket grön och obetydlig pojke.»
»Kära Maria, man måste också visa någon
men-niskokärlek. Jag har känt Edvard från det han var så
stor som så, och han har alltid varit min ödmjuka
tjenare. Jag har inte den minsta anledning att
af-skeda honom. — Nej, se på Hulda Fransson! Hon
sitter ju, så att man ser henne upp på benen, och
sådana strumpor hon har på: blå och gredelinrandiga!
— Och så hon sitter: med tårna in på sina stora
läderkängor! Usch, hvad jag afskyr den der
varelsen !»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
