Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, nu kan man inte se, att det är mig, det
skall föreställa», sade grefvinnan och slog med
handen- »Den tiden stod jag yid ingången till lifvet,
— nu skall jag snart derifrån.— Det målades, när jag
blef förlofvad med min förste man, som då var minister
i Madrid, och jag satt bara och tänkte på, att han
om två månader skulle komma hem till bröllopet. :—
Nu är han död, och Ebbas far är död och tre af mina
barn äro döda. — Ja, min lilla vän», hon klappade
Hedvig på axeln, »det sker mycket i ett menniskolif,
och det är ett underverk att ens kropp och själ kan
uthärda det. — Det skulle inte heller gå, om vi bara
hade oss sjelfva att lita på, men Gud ske lof det fins
en, söm kan uträtta allt med oss.»
Hon sade det sista tyst, liksom till sig sjelf, och
Hedvig tyckte, att hon plötsligt blef så vacker, att
hennes ungdomsporträtt på väggen blott yar en svag
skugga af hvad hon nu var.
Hon skulle helst ha velat kasta armarna om
halsen på henne och kysst henne, men det vågade hon
ju icke alls! — Denna förnäma gamla dam! — Och
att tänka sig, att hon, sopa hade idel grefvar och
prinsar och hofdamer i sin slägt, hade suttit och
passat upp på henne, Hedvig, — en liten vanlig
skolflicka.
När Hedvig icke fick visa, hur starka känslor
hon hade, blef hon alltid mycket tyst, nästan stel.
Det blef hon också nu, men grefvinnan måtte ha
kunnat läsa ir hennes ögon, ty hon klappade henne
vänligt på kinden och sade:
»Ja, Gud hjelpe alla de unga!» och Hedvig böjde
sig och kysste hennes hand.
H. Nyblom. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
