Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tog ett album, slog hastigt upp det och
började bläddra deri. — Det var bara familjeporträtt,
Ebbas föräldrar och syskon i olika upplagor.
»Här är ju du sjelf, då du var liten!» utbrast
Hedvig. »Hvad det klär dig bra med utslaget hår. Men
du är i alla fall mycket vackrare nu.»
»Tycker du?» svarade Ebba endast. Hon blef
icke röd och gjorde inga grimaser. »Men jag är då
inte fullt så fet nu mera. Den tiden var jag så
stor och stark, att alla kusinerna voro rädda för
mig. Jag slogs, när jag blef ond, och kunde slå dem
dugtigt.»
Hedvig satt och fördjupade sig i porträttet, derpå
såg hon upp på Ebba och betraktade henne länge.
»Vet du, hvad jag tror om dig», sade hon
slutligen. »Jag tror, att du kommer att uträtta något
stort i verlden: något sådant som att rädda ditt
fädernesland från undergång eller något annat
mycket märkvärdigt.»
Ebba skrattade. »Hvad du är rolig», sade hon,
men så blef hon plötsligt allvarlig, hennes ögonbryn
sammandrogos, och blicken fick detta strålande
uttryck, som Hedvig så mycket beundrade.
»Nej, ser du, Hedvig, jag tror inte, att jag
kommer att uträtta något stort, men jag tror, att jag
kommer att upplefva något stort. Lifvet är så underbart,
och allt möjligt kan ju hända en.»
»Åh, för de flesta tycker jag egentligen att det
inte sker någonting alls», sade Hedvig föraktligt.
»Ja, jag menar inte precis yttre händelser»,
svarade Ebba allvarligt, »men inom sig sjelf kan man ju
upplefva märkvärdiga saker. Det kan ju finnas en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
