Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• Det glada jullofvet var för länge sedan slut, och
skolan var i full gång. Vintern var ännu i mars
månad temligen sträng, men det var dock, som om
dess makt skulle börja undergräfvas, och då och då
kunde en enstaka dag påminna en om, att det fans
något sådant som sol och sommar, och gifva ett svagt
hopp om, att en bättre tid en gång skulle komma.
Det hade länge varit på tal, att Berta Anderson
skulle ställa till en bal.
Den egde alltid rum en gång hvarje läsår, men
brukade explodera strax efter sedan vårterminen hade
böljat. Detta år hade det dragit ut på tiden, och när
kamraterna gjorde häntydningar, att Berta halft om
halft hade lofvat dem en bal innan skolan slutade,
svarade hon blott:
»Det beror på pappa och mamma. Vi få väl
se!»
Men så började det gå ett rykte, att denna bal
verkligen skulle ega rum, och det var stor spänning
bland flickorna angående hvem som skulle bli bjuden
och hvem som icke skulle anses värdig. Flera af
flickorna, som annars inte brydde sig mycket om
Berta, visade henne en ovanlig uppmärksamhet.
Hulda Fransson erbjöd henne att under q varten gå
igenom den engelska öfversättningen med henne. Hon
visste ju, att Berta icke hade någon hemma, som
kunde hjelpa henne, och vid sådant förhållande kunde
det ju icke vara orätt att hjelpa en kamrat. —
Underligt nog hade hon icke tänkt derpå förr. Dina bjöd
Berta att smaka sin bästa chokolad. Man hade hviskat
om, att, bland andra, skådespelaren Erikson skulle bli
inbjuden till. Andersons bal, och Dina sade temligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
