Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den missräkning, som detta svar var för den unge
mannen, uppvägdes dock helt och hållet af den
vänliga blick, hvarmed hon såg på honom, och så gaf
hon honom handen, den venstra handen, — så familjärt,
— och sade: »Tack!»
»Stackars unge man!» sade Eriksson och såg efter
honom, då han gick.
»Det kostar alltid något att få sin frihet», svarade
hon, »och nu ville jag stanna här!» —
Dina var så omringad och uppbjuden, att hon
väckte stor afund och missnöje hos dem af stadens
unga damer, som befunno sig på balen, och som redan
flere år hade lyst i sällskapslifvet.
Postmästarens dotter, den stora, blonda Amalia,
var i synnerhet indignerad. Hon var i hvit klädning
med atlaslif, mycket urringad och n^vcket snörd, med
en blå förgätmigej krans i sitt rödgula hår. Hon
dansade utmärkt och var en stor favorit hos alla
unga herrar, men denna qväll gjorde Dina henne
tydligen rangen stridig. Det var en ny stjeraa, som
gick upp och glimmade i ungdomens första fläckfria
glans.
»Det är då alltför galet», sade fröken Amalia, i
det hon andades häftigt efter en vals, »hur de förvrida
hufvudet på den der lilla Dina Kallerström, en liten
flicka, som ännu går i skolan!»
Amalia blossade och böjde ner hufvudet, så att
hakan blef dubbel. »Hvad skall det bli af, när de
börja så der?»
»Men hon är i alla fall förtjusande», sade den
löjtnant, hon dansade med, och vred sina mustascher.
»En sådan hy och sådana ögon!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
