Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon fick då och då en stöt i hjertat, som gick
upp i halsen, men så förstod hon det icke igen och
satt blott och såg i smyg på Dina, som om hon ville
öfvertyga sig om, att hon ännu verkligen var der.
Dina var denna dag mycket vacker. Hon var
klädd i en brun och gul vårdrägt och hade stuckit
in några bruna aurikler i västuppslaget på sin
kläd-ning. Hon var mycket gripen af det betydelsefulla
i ögonblicket; lärarnes allvarliga ansigten,
lärarinnornas ovanliga mildhet, blommorna, slutbönen, allt det
högtidliga i en skilsmessa. Egentligen var det ingen
hon särskild t sörjde öfver att skiljas från, men
effekten af det hela rörde henne, så att hon oupphörligt
fick tårarna i halsen och hade ett mycket mildt och
mjukt uttryck i sina förtjusande ögon.
Hulda var alldeles som död från sina kamrater.
Hon hvarken såg eller hörde dem. Hela hennes
uppmärksamhet var koncentrerad på lärames frågor. Hon
satt med framsträckt hals, färdig att gripa hvaije
detalj, som en annan icke kunde, och som hon
möjligtvis kunde glänsa med. Både hon och familjen voro
i största spänning öfver hvilka betyg hon skulle få.
Endast ett var den rättvisa lösningen af saken, det
var man ense om, men man kunde ju icke veta, om
rättvisan var som den borde i skolan.
Sofi var både glad och sorgsen.
Hon höll af nästan alla lärarne och kamraterna,
och det var så sorgligt att veta, att de aldrig skulle
träffas mera som i dag. Men så skulle hon ju få
komma hem, hem till det älskade hemmet på landet,
der far och mor och de sex systrarna och den
förtjusande lilla brodern väntade henne. Hon hade stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
