Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså hon, — åh ja. —»
»Se då på hennes hår! Se på hennes fläta!»
uppmuntrade Sofi, då Berta vände sig om. Och den
långa flätan var det sista Sofi såg af Berta, ty hon
vände sig icke ens efter tåget, då det gick, utan hörde
på, hvad de andra flickorna sade, och lät dem sedan
draga i väg med sig.
Dina följde med Maria till tåget. Hon hade*
gifvit henne en stor bukett drifhusblommor, som
Maria omsorgsfullt tryckte intill sig som en skatt.
Maria var mycket blek och ansträngde sig starkt för
att icke gråta. Dina såg också melankolisk ut, men
hon kunde dock icke låta bli att kasta spejande blickar
omkring sig, då hon såg, att två unga herrar, två
resande, gingo upp och ned på perrongen och beundrade
henne.
»Om du kommer med tanterna till Södertelje, så
kommer jag till dig, om jag också skall gä hela vägen»,
sade Maria från kupéfönstret.
»Ja, hvem vet, hvart vi komma att ta vägen?»
svarade Dina och ryckte på axlarna. »De gamla äro
så tröga af sig.»
»Men du skrifver väl i alla fall snart, om ocksa
ingenting är bestämdt för sommaren?»
»Der har du min hand, sa’ skojaren!» svarade
Dina och lade sin lilla behandskade hand på det
neddragna fönstret, — och derpå en flyktig blick
på de förbigående herrarne, som ifrigt betraktade
henne.
Konduktören kom och ruskade i dörren för att
se, om den var riktigt stängd; tåget skulle gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
