Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För den unge mannen sjelf hade saken en helt
annan betydelse. Han kurtiserade icke Dina och
skulle med ovilja och förakt ha tillbakavisat en
sådan beskyllning. Han älskade henne vildt och svor
vid sitt gamla stamträd, så att det darrade i alla
grenarna, att hon skulle det vara eller ingen på
jorden.
Dina hade i början icke observerat honom. Han
var icke en af dem, som hon sjelf hade upptäckt,
men den unge mannens ihärdiga och ödmjuka
beundran väckte dock småningom hennes uppmärksamhet.
Han hade ett temligen obetydligt yttre med undantag
af ett par mycket goda och ärliga ögon, som följde
hvarenda en af Dinas rörelser med en tillbedjande
beundran, Hon var så vänlig att upptaga honom i den
krets, som omgaf henne, och hon fann i honom en
så underdånig och uppoffrande slaf, som någon
kejsarinna kunde önska sig. Han hade fullt upp med
pengar, och Dina kunde knappt tänka en önskan,
förrän han uppfylde den. Det dröjde icke heller
länge, förrän hon ganska grundligt missbrukade denna
blinda hängifvenhet, och belöningarna för alla hans
ansträngningar voro mycket små. Ett vänligt tack
var redan något stort för honom att mottaga.
Han gjorde henne många gånger öppet
äkten-skapsanbud och sade, att han gerna skulle slunga sin
grefliga krona i Norrström och bränna upp sitt
stamträd för att värma hennes fötter med, om hon blott
ville vara god och nådig och lofva att bli hans.
Men Dina lofvade ingenting, eller rättare sagdt
hon lofvade den ena dagen och tog tillbaka den
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
