Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och du skulle inbilla mig, att du kan älska en
sådan, en sådan liten, eländig adelsjunker.»
»Tror du, att jag låter en man kyssa mig, utan
att jag älskar honom?» frågade Dina. Hennes ögon
sågo kolsvart a ut.
»Jaså, du brukar kyssa alla dem du älskar?» sade
Maria. »Då är det verkligen underligt, att det är något
qvar af dig.»
Dina blef flammande röä i pannan.
»Hvad angår det dig, hvem jag kysser och hvem
jag älskar», sade hon. »Tror du, att du skall gå
och hålla räkenskap öfver mitt uppförande som en
annan gammal skolmamsell och föreskrifva mig,
hvad jag skall göra och inte göra. Jag är verkligen
för länge sedan trött på att stå under ditt
kommando.»
»Hvarför har du inte sagt mig det förr?» frågade
Maria torrt.
»För att du aldrig har burit dig så oförskämdt
åt som i dag. Jag kan verkligen inte fatta, hvad som
kunde förmå dig att uppföra dig så der.»
»Tror du, att jag kan tåla att se en man vid dina
fötter, och se dig ta emot hans smekningar utan att
göra uppror? Jag trodde att du, — att du — bara
lekte med dem, och det fick du göra så mycket du
ville, men att du, åh, — att du!» — Maria tog upp
en stor näsduk ur fickan, bredde ut den och kastade
ansigtet i den, medan hon grät högt.
»Du hade alltså aldrig tänkt dig möjligheten af
att jag en gång kunde förlofva och gifta mig», sade
Dina och smålog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
