Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hon märkte, att hon skulle dö — och det
märkte hon, fastän ingen sade det till henne —, blef
hon orolig.
Hon ville se sina föräldrar, sina bröder, sin man
hos sig, och hon visade dem en alldeles ny och varm
vänlighet. Hon klängde sig fast vid dem, som för
att icke släppa dem, och så sade hon den ena gången
efter den andra:
»Bara jag hade varit något mer för er! Bara jag
hade gjort något för att glädja er!»
Men hennes far och mor, som gräto vid hennes
säng, svarade henne:
»Du har aldrig gjort oss annat än glädje!» — Och
hennes otröstliga man lade sig på knä vid hennes
hufvudgärd, kysste hennes händer och hviskade:
»Du har varit allt, allt för mig!»
Hon suckade och såg på dem, som om hon icke
var riktigt säker på, att de talade sanning, och så
kom striden, då hon måste bort.
Den sista natten var svår, och ingen kunde hjelpa
henne af alla dem, som annars hade hjelpt henne med
allt. Den väg, hon nu hade att gå, måste hon gå
ensam. — Det såg ut, som om hennes själ hade vaknat
och såg nya och besynnerliga ting. — Men sedan framåt
morgonen blef hon alldeles tyst, och hon dog utan
én suck. De trodde, att hou endast sof, men hon var
redan borta.
En af de första dagarna af oktober, en kall, klar
morgon, körde en vagn upp från centralstationen i
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
