Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det knackade på dörren. Det var en liten
sjuksköterska, en af »systrarna» med sin svarta drägt och
sin lilla hvita mössa. Det var en helt ung flicka med
ett blomstrande, glad t ansigte och ljust hår. Hon
gick fram till Hedvig, klappade henne på axeln och
sade henne några uppmuntrande ord. Allt skulle nog
bli så bra! Professorn skulle snart komma; han var
så utmärkt snäll och rar! — Den unga flickan såg
riktigt nöjd ut, som om det icke alls var fråga om
något förskräckligt. Hon tycktes endast vara så
intresserad af sitt arbete, att hon icke egentligen kunde
uppfatta, hvad Hedvig skulle känna i detta
ögonblick.
»För resten skall inte jag sköta er», tilläde hon i
vänlig ton. »Om ni skall opereras, får ni en annan
syster, som skall vara hos er. Hon är borta nu, men
kommer tillbaka i qväll. —• Vill ni ha litet frukost?
Inte? — Nå, då väntar ni tills professorn har varit
här.» Hon nickade så förnöjd, gick sakta ut och
stängde dörren ljudlöst efter sig.
Då skymningen började falla på samma dag, satt
Hedvig åter i den stora länstolen i sitt lilla, tysta rum.
Hon hade fått sin dom.
Professorn hade förklarat, att en operation icke
allenast var nödvändig, utan att det var så hög tid
att förrätta den, att han endast hade föga hopp om, att
den skulle kunna lyckas. Hon skulle sjelf bestämma,
om hon ville underkasta sig en sådan med möjligheten
att kanske kunna räddas, eller hellre vänta på att med
visshet dö inom kort tid. Hon bad om en dags
betänketid, men innan professorn gick, sade hon
plöts-ligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
