Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husmodern stodo i dörren och tillkastade dä och dä
tjänstfolket ett uppmuntrande ord.
En af gossarna, som fick öga på Walter, ropade
till honom:
»Kom hit, spelman, och spela oss ett stycke!»
Walter blef så glad. »Det var det jag tänkte!»
sade han till sig själf. »Det är sådant folk, som har
hjärta för musiken.» Och han skyndade in på gården.
Han började spela en gammal folkvisa, en af
dem som ingen har gjort, men som hela världen;
känner. Den var så underligt vacker med klang
af bergsbäckar och skogssus och plaskande vågor.
Men knappast hade han spelat ett par takter,
förrän en af flickorna började sjunga därtill. Hon
hade en hög, skärande röst. Strax därpå föll en
gossröst in. Det var en djup bas, som rullade så
besynnerligt på tonerna. Och nu började ett par
andra röster. De sjöngo just inte så vidare rent.
Efter en stund sjöngo alla med, flickor och gossar,
höga och djupa röster, hvar på sitt sätt. Det var
ett riktigt bölande. Walter kunde inte så mycket
som höra sin egen fiol. Han upphörde att spela och
lat de andra sjunga visan ut Men nu hade de
kommit i farten och ville hafva mera.
En begärde en glad, en annan en sorglig visa.
Alla ropade i munnen på hvarandra: »Om han ändå
kunde spela visan, som Jakob spelar så bra!» sade en.
»Eller den, som gamle spelmannen gaf oss i fjol.
Det var en karl till att spela!» sade en annan; och
de refvo och sleto i Walter från alla sidor. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
