Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ängar fulla af högt gräs och doftande
blommor bredde sig under höga ekar och lindar, och
midt pä den allra vackraste ängen låg ett stort
hvitt hus i en blomsterträdgård.
Alla markiser for fönsterna voro nedfällda, och
där såg så tyst och stilla ut, som om ingen skulle
bo i huset, men då Violanta tittade in i trädgården,
såg hon, att där måtte bo folk, ty allt var så vackert
och vårdadt Syrenerna stodo så fulla af hvita och
violetta blomklasar, att det riktigt pöste om dem.
Guldregnsbuskarna dignade under sina långa
guldblommor, och alla blomsterrabatter lyste af
färgrika tulpaner, aurikler och svärdsliljor.
Men allra vackrast tyckte Violanta dock, att det
var ute på ängen. Gräset var silkeslent och grönt
och alldeles fullt af doftvioler. De stora
kastanjeträden bredde sina starka grenar till den svalaste
skugga, hvarigenom solstrålarna glittrade och logo,
och här, genom ängen, flöt floden så stilla och
tyst, som om den hade lust att stanna med detsamma,
så vackert var där.
Och nu såg Violanta, att i skuggan af ett af
de stora kastenjeträden låg en kvinna i en
hvil-stol och läste i en bok.
Hon var lång och smärt och mycket blek.
Hennes pvarta ögonhår kastade en skugga på hennes
hvita kinder, och öfver sitt svarta hår hade hon
en violett slöja, som föll från hennes hufvud som
två långa dunkla vingar på en nattfjäril. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
