Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ket.) Hennes fötter voro så små som en
japanskas och hennes vrister så gruvligt söta.
Hon tog en stor, röd vallmo ur en vas på
bordet och dansade med den, än hållande
den högt över sitt huvud och dansade med
profilen vänd mot oss och ögonen riktade på
blomman, än kastande den till marken för
att sedan trippa runt den och slutligen falla
ned på knä och taga upp och kyssa den.
När hon slutat, kände jag mig så klumpig,
att jag inte ens vågade gå över golvet.
Vi höllo på till över ett, d. v. s. Mark,
Mary och Karl. Ulla och jag utgjorde en
synnerligen road publik, som stämde in i
refrängerna till alla de tokiga visor Mary och
Karl turade om att sjunga.
Mary hade absolut ingen röst, men hon
sjöng små engelska visor med oefterhärmligt
uttryck och i en släpig takt, som kittlade ens
nerver.
Karl föredrog gamla visor från
Uppsalatiden. Ulla försäkrade, att han inte sjöng
de värsta. Men hur äro då de värsta?
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
