Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag vet nog, hur det känns att vara
ensam. Man går som en ande omkring i
rummen, och de långa höstkvällarna då det
är kallt och mörkt utanför fönstren, borde
man vara två för att förjaga
ensamhetskänslan." (Plötsligt med verklig intensitet.)
"Man borde vara två, vad säger jag? Men vi
äro ju två. Har du inte hela tiden förstått,
att vi höra samman?"
Den förfärliga sanningen måtte gått upp
för honom i detta ögonblick, ty han suckade
som om han haft magknip, och jag skulle
just smyga mig ut till Ulla i barnkammaren
för att omtala nyheten för henne, då Göran
kommer in i rummet och hejdar mig.
"Vad är det fråga om?" sade han med hög
röst.
Jag tänkte lägga fingret på munnen (jag
menar på min mun, icke på hans), för att
varna honom, då Magda, som hört hans röst
kom utrusande med peruken på sned och en
liten eldröd flamma på vardera kinden.
"Göran — Nina," ropade hon, "så är då
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
