Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Liwenburg. Bild ur Stockholmslifvet af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ene, än att den andre unge herrn sett på henne med
en så underlig min, att de rent inte visste hvad de skulle
tänka. Ja, det hände till och med, att två söndagar n
rad en herre i tulubb följde efter dem ifrån nyssnämnda
torg och fram till Storgatan, der Wendelinerna i små
skiljda grupper hade sina hemvist. Den tredje derpfi
kommande söndagen gick Klothilde ensam i Jakobs kyrka.
Och hvad hände! Knappast var hon stadd på hemvägen,
förrän hon upptäckte en viss lamskinstulubb.
Hon kunde inte låta bli att • en och annan gång
vända på sitt täcka hufvud. Hvilken oförskämdhet! Herrn
i lamskinnet vandrade fortfarande effcer. Klothilde kände
sig färdig att dåna öfver en sådan djerfhet och undrade
hvad den karlen egentligen ville. På
Ladugårdslands-torget mötte hon en af sina svågrar, då hon genast
började klaga öfver männens oförskämdhet i allmänhet och
visade särskildt herrn i tulubben, som en bland de
djerf-vaste ulfvar i fårakläder, hon i sitt lif hade påträffat.
— Herre Gud, lilla Thilda — sade svågern — inte
har han velat förolämpa dig, för att han gått samma väg
som du! Jag känner honom personligen, han är gift, har
sju barn och vill med vett och vilja inte göra en mask
förnär. Jaha, ser du, han har sin hökarebutik upp vid
Kaptensgatan och att han följt efter dig har varit en
ren tillfällighet, derpå kan du vara säker.
Mamsell Klothilde visade sig ytterst glad öfver att
hon vidare slapp vara altererad, då hon företog sina
promenader, nickade mot sin svåger med ett litet förtjusande
leende och försvann i förstugan till sitt hem. Der ringde
hon på så, att klocksträngen gick utaf, svor inför den
förbluffade pigan, att denna haft något fuffens för sig,
eftersom hon låtit henne öfver en halftimma vara uteläst
på förstugan, och slutade med att kasta snöret i hufvudet
på henne.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
