Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Liwenburg. Bild ur Stockholmslifvet af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delin trodde sig ha gjort, denne nog kunde lemna några
tusentals riksdalrar på kistbottnen och att han för sin
del hoppades att inte lemna den så alldeles tom.
Nu bad fru Wendelin deras ärade gäst att ta lilla
supen och en smörgås. Man förtärde förplägningen i
all fröjd och gamman, och när man slutligen ansåg tiden
lämplig för att skiljas åt, anhöll fru Wendelin, att herr
Liwenburg icke skulle glömma att en och annan gång
titta in till sina anspråkslösa grannar. Härvid gaf
Klo-thilde till ett litet ofrivilligt utrop af:
— Ack ja, gör det!
Hennes mamma vände sig leende om och sade: —
Nå, jag har förr aldrig hört, att Klothilde bedt någon
karl komma hit!
Klothilde vände härpå bort sitt rodnande ansigte
och försäkrade, att hon inte fann herr Liwenburg lik
andra karlar och att hon för sin del haft så trefligt, att
hon ofrivilligt sagt de der orden, som hon hoppades
ingen kunde misstyda. — Herr Wendelin stötte då herr
Liwenburg med armbågen i sidan och frågade hvilka
trollkonster, han användt, för att kunua locka Klothilde
till ett sådant erkännande och ropade i trapporna efter
honom, att han var »en tusan till karl»!
Och så stod herr Liwenburg på gården. — Om hon
verkligen har schaber, så hvarför inte? — tänkte han.
De kalla nattvindarne spelade omkring honom och det
var måhända dessa, som komma verkligheten att temligen
osminkad träda fram, ty han mumlade: — fy tusan, ser
hon inte ut som en markatta! — Detta intryck
motväg-des dock genast af hoppet. — Om hon vore det medel,
hvarmed jag skall kunna krossa Grönlunds — tänkte
han — ja, så griper jag naturligtvis till det! För resten
är det allt godt att ha ett eget bo och hem! — Ett
litet blondt hufvud blixtrade härvid till i hans minne. —
Herr Liwenburg blef stående som förstenad, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
