- Project Runeberg -  Illustrerad Nisse-kalender / 1871 /
32

(1884)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Liwenburg. Bild ur Stockholmslifvet af Sylvia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Om hon inte 9krämt dem med sitt
skråpuks-ansigte!

— Jag tror, du vill försöka att taga heder och ära
af mig!

— Jag tror, du inte är obenägen att göra mig
samma tjenst!

— Mitt hjerta — sade herr Liwenburg och sökte
fatta och kyssa sin fästmös hand. — Inte skall du på
det der sättet missförstå, att jag intresserar mig för dina
vänner, och jag svär, att jag endast tänkte på ditt eget
nöje, då jsg bad mamsell Eneqvist. . .

En gång för alla vill jag säga dig, att du låter
bli att be och persvadera folk. Jag gör det om det
faller mig in! Hvad vore du utan mig! Du har mig att
tacka för allt! Ah det är förfärligt, mitt bröst drar sig
tillsammans, det blir min död! Hvarföre står du och
stirrar på Bina! Ack! — Hon sjönk ner på
soffkuddar-ne, reste sig strax med en öfvermensklig ansträngning
och försäkrade, att det skulle göra henne en sann
tillfredsställelse att en gång rifva ut ögonen på herr
Liwenburg, hvarefter hon fullt vanmäktig dignade ner.

— Nej, det här ger jag tusan! Det är mera än en
menniska står ut med! — utropade herr Liwenburg och
rusade på dörren, ryckte i förbifarten ner ett långt rep,
som man hängt tvärs öfver gården och flög som en pil
in i vedboden. Här sökte hans ögon efter den största
spiken; der var fullt af riktigt präktiga spik, men herr
Liwenburg kände sig högst olycklig öfver att finna dem
alla sitta för högt eller för lågt.

— Hvar är han? Han skall inte undslippa mig! —
ropade Klothilde med sin gällaste diskant utanför
vedboddörren, som våldsamt rycktes upp.

— Låt mig vara i fred! — ropade herr Liwenburg,
som nu helt oförmodadt fick sigte på en sextumskrok
och dervid hakade fast sitt rep. — Jag vill dö! Jag vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:42:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nissekal/1871/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free