Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mitt sista frieri. Skizz ur stockholmslifvet af Bob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* er. Jag hade nemligen möjligen, Oaktadt Oskars lysande
beskrifning öfver er, kommit att göra det, ifall jag icke
händelsevis en vacker dag råkat en vän, som nu är
bosatt på landet. Han berättade mig, att han varit uppe
i Stockholm några veckor och nu bodde i ett hus, som
just låg vid —gatan, ‘icke så fasligt långt från er butik.
Nu blef lilla Fanny pionröd. Hon kastade en
bedjande blick på mig. Ah, hvad det är herrligt att veta
sig vara stark inför en flicka, äfven om hjertat är aldrig
så svagt! Qvinnorna glömma aldrig, att det starka är det
sköna värdt.
— Var lugn, min nådiga — yttrade jag — ni
behöfver lika litet vara ledsen af detta kapitlet i er
historia som öfver min bekantskap med det första. Nåväl,
jag besökte en dag min vän i hans logis; vi hade
mycket att språka om och började slutligen tala om
Stockholms skönheter — jag menar icke sådana som t. ex.
utsigten från Mosebacke, utån de lefvande, varma,
rodnande, alltid älskade och ibland äfven älskande
sköuhe-terna. Min vän är gift, har en vacker hustru och två
barn, och ändå hade han gått omkring i staden och sett
på vackra flickor — i all oskuld förstås, men ändå!
Fruarne i landsorterna göra bra orätt som icke följa sina
män till hufvudstaden!. . . Han blef alltmera eldig i sina
beskrifningar och slutligen utbrast han entusiastiskt:
— Men se, den mest förtjusande af dem alla, den
har jag gjort bekantskap med, ja, tillochmed sexat med
på Lidingöbro!
— Men tant var med! Tant var med! — utbrast
Fanny med döende röst, då hon hörde dessa ord.
— Naturligtvis var tant med — förklarade jag i
samma ton som om jag läst upp en trosartikel. — Var
således lugn, miu fröken, och hör vidare.
Fanny gjorde en svag nickning och jag fortsatte:
— Saken var den, fortfor min vän, att jag flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
