Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan med långa näsan. Poem af Zéro (efter Oehlenschläger). Med illustr. af G. Wahlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som sig räddning göra låter,
mot flodens brädd han vadar åter
och ber på strandens blomstersäng:
»med näsan, Gud, mitt lif förläng!»
Han skräck var stor, men glädjen mer,
då han, som barnet efter riset,
med rysning efter näsan ser
och finner den — på gamla viset.
Snart har vår yngling upptäckt allt,
båd’ trädets art och flodens halt:
af frukten näsan sig förlänger,
men vattnet den tillbaka tränger.
Nu har han det! och hufvudyr
af fröjd han blir, den unge fyr.
1 fickorna, så godt han kan,
af fikon samlar han ett lager,
och likaså ur floden han
en flaska full med vatten tager;
och klädd som trädgårdssven han går
till Selims stad, der snart han står
och ropar: »hvem vill fikon köpa?»
Då ser han ned från slottet löpa
en tärna med en gyllne skål;
af Nadir får hon rågadt mål.
Hvad följden blir, kan gissas lätt;
prinsessan med sin moder spisar,
och knappt hon sig i spegeln sett,
förr’n grymt förvandlingen sig visar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
