Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minervas födelse. Poem af Nasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»0, tappre Mars!» — sa’ Juno — »den knren går «j an
för Jnpiter, min make, som är en gammal man.
Jag tror, att gnden borde, två timmar före natten,
i nåder konsumera en flaska bittervatten.
»Ej lämpligt!» — sade Morpheus, Olympens stadsfiskal,
i det han drog en gäspning — den bäsken är för skral.
Det heter–»vattnet verkar det visserligen icke» — —
derföre någon sömndryck–den store Jofur–dricke–
Diana inföll harmfullt: »min allra sämsta hund
bestämdt sig yttrat bättre än gudarnes Jon Blund. —
Nej! skogarnes gudinna sin höga pappa råder:
först samle han sin jagtklubb, sén jage han i nåder!»
»Väl taladt!» — sade Venus. — »Han jage hela da’n;
men icke efter hjortar. Som guldregn eller svan
han jäg te stoftets döttrar att lindring sig bereda!
(Vill Jofur anta’ svanhamn, nog skalfar jag en Leda.»)
Nu uppstod iEsculapius, som hittills sutit stum,
samt talade och sade: »här ä . .. ä . .. äger rum
ett fall, som kon . . . kon ... konsten ej kan de ... dechiffrera,
men ändå ska . .. ska .. . skall jag det an . .. an ... annotera.»
Vid dessa ord röt Jofur, ifrån sin gyllne thron:
»Min smärta lindras icke af slik annotation!
En mer bornerad Midas än ^Esculapius nämn’ oss! —
Vårt stadsbud hemte genast Vulcanus ifrån Lemnos/»
Mercnrius förde skyndsamt sin höge faders bud
till Lemnos’ dystra hålor, der eldens halte gud,
med sina undersåter, de hamrande cykloper,
var sysselsatt i smedjan, som syntes föga proper.
Vulcanus tog sin slägga — och »par ballon monté»
kom hastigt till Olympen den halte, ett-tu-tre!
»Här är jag!» — sade guden. — »Men hvarför denna brådska?
Jag har ju lemnat viggar till pappas höga åska.»
»Om åskan är ej fråga», — blef Öfvergudens svar —
»nog räcker viggförradet i dryga fjorton dar.
Nej! lyft din tunga slägga, och klyf min sjuka skalle! —
Lyd, pojke!... vid min onåd!... fort!... kratsch! .. Ah, det var malle!/»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
