Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen. Skåltal af Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man höjer så ofta för »qvinnan» en skål,
som stundom af kärnfulla tankar ledsagas,
kanhända dock mest, hvilket tål att beklagas,
med fraser man slingrar sig, hal som en ål;
men aldrig från damernas läppar hörs tona
förslag till vår skål, om än aldrig så matt:
för mycket modest är visst qvinnan, för att
högt skänka beundran åt »skapelsens krona».
Mer prunkande titel en dödlig ej bar
och mannen den ej som ett öknamn fått på sig,
ty hvem, mina herrar, kan väl understå sig
bestrida, att vi äro praktexemplar?
Så ädel, så hård äfven som diamanten,
med högburet hufvud och stadiga steg,
han framåt marscherar på lefnadens väg,
af styrkan den väldiga representanten.
För glitter och flärd bär han mycken respekt,
att vara behagsjuk ej finner förenligt
med manliga sinnet, — nej, tvärtom, förklenligt.
Hvaraf till exempel marteras en knekt,
som inta’r en ställning så högst rpspektabel,
om icke till följd af sitt iklädda prål,
som gör att den stackar’n sig sjelf icke tål
och derföre slamrar så vildt med sin sabel ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
