Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier. Poem af Moje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han har brottats med sitt öde, all hans sällhet gått i qvafr.
Som en våg han vräkts på lyckans ännu obetvnngna haf.
Märk det löjet öfver läppen, på hans blick du gifve akt!
I den blicken, i det löjet hvilket, gränslöst verldsförakt!
Denna gumma vid hans sida är hans trogna ungdomsbrud.
Mild och tålig, undergifven, väntar hon blott dödens bud.
Äfven hon har pröfvat mycket, äfven hennes hopp slog fel;
men hon bibehöll sin fromhet och sitt hjertas oskuld hel. —
Strax bredvid det gamla paret tvänne damer satt sig ned.
Hör, hur nästans rykte blifver sönderplockadt led för led!
Se, hur snålt de tömma koppen, vända kannan upp och ner.,
att, om möjligt, kunna tvinga fram en enda droppe mer.
Men förgäfves! kaffekannan ingen påtår mera har.
Gifve Gud, att också tungan intet sqvaller hade qvar!
Men, tyvärr, så är det icke! ty nu bryter lös en storm
öfver alla stadens flickor, öfver deras färg och form.
Ån går mamsell A. för ofta i Berzelii vackra lund,
än är mamsell B. för »mop9ig», än är fröken C. för rund,
än har mamsell D. för litet tycke af sin hulde far. —
Hela felet är dock, tro mig, att de ha bohagen qvar!
Nej, men se den glade göken, som, med hatten lätt på sned
och med näsan purpurstrimmad, dock har anspråk vara med
i det bullersamma hvimlet, fastän benen streta mot
och fast bord och bänkar stält sig jemt i vägen för hans fot. —
Ser du den der vackra flickan i sin ljusa sommardrägt?
Vacker som en morgonrodnad, lätt som en zeflrens flägt!
men hon är dock något mera : hon är lika god som skön,
och i mången fattig stuga nämns hon uti barnens bön.
Hvad står på? Hvad är å färde? Se, vid kungens bronsstaty
har en samling folk sig skockat! Hvad har vållat detta gny?
Jo, två pojkar med i handen hvar sitt blanka stöfvelpar
ville i en täflan pröfva, hvems det bästa paret var.
Hvar sin mästare vill prisa, om hans ära är man mån,
och de damma på hvarandra än med klacken, än med tån,
tills den eiia stroppen brister. Nu det blir en gråt, ett tjut,,
och till mängdens stora ledsnad får spektaklet så ett slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
