Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »På eviga minuten!» Poem af Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se’n »fröken» lagt sig, och står klädd
i hennes sammetskofta,
då detta rop hon hör: »Charlotte!
mitt strumpeband i hårdknut gått,
kom, hjelp mig lösa knuten!»
Spring du i stället till din Knut,
mitt vackra barn, blott skrik förut:
»på eviga minuten!»
Yid disken under veckans lopp
han fraser kring sig öser
och skälmskt dra’r förklädsbandet opp
på alla vackra töser,
dem spelar, flinande, små spratt, —
mitt herrskap, ni förstår väl att
jag menar »pepparstruten»? —
Till riddare man honom slår
och ridderligt manér han får —
på eviga minuten!
En dam beundran sällan njöt
med hatt, kring hjessan sluten,
blir derimot gudomligt söt
på eviga minuten
hon bär den, bak i nacken hängd. —
Den kypar’n är då rent befängd!
En timma är förfluten
och, under én och annan ed,
bekantskap jag formerat med
den eviga minuten,
Harald,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
