Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almas julminnen. Poem af Julie Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almas julminnen.
(En berättelse, som ej slutar med bröllopet.)
När Alma börjar återkalla
i fantasi’n de flydda dar,
hon tänker, att bland fester alla
den största vigt dock julen har.
Yäl är hon »barn af sina nycker»,
men nygift fru; och om likväl
hon denna årstid gladast tycker,
så har det kanske sina skäl.
Hon visst från början blifvit tagen
till skötebarn af lyckan opp,
ty en julafton — just på dagen —
hon föddes hit, den späda knopp.
Hur brådt familjen fick i stöket,
hvad öfverraskning, spring och skrik:
sjelf »lillan» öppnade besöket
med en behaglig jul-musik.
Hon växte till, blef »stora flickan»,
och sattes så i en pension, —
kom regelmässigt hem, just veckan
näst före jul, på permission.
Hon fick på julkalas sig öfva
i dans, blef kär i en_ kadett,
som var nog djerf att kyssar röfva —
förstås, med »pant-lags» fulla rätt.
Snart lades bort den »korta drägten»;
hon, fullväxt, skulle få en man.
En gång till jul var samlad slägten.
I »kusin Adam» då man fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
