Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hårdt mot hårdt. Poem af Ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for bispen, som ej var deraf trakterad just
och haft med gubben mången dust.
om »katoliken uti Bender»,
der han, som sjelf han sade nu,
ae’n han sin klinga slog itu,
»drog på som Sjelfva fan med kåkens längsta bränder».
Men bispen var, som sagdt, ej mycket road af
den skildring gamle Modig gaf
af sina värf i fjerran länder,
och snart han sjelf till ordet tog,
med sin predikomin och sammanknäppta händer,
fast gubben då som bäst en massa turkar slog:
»nej, kära Modig, nu har jag hört mer än nog,
och det är nästan fräckt utaf dig
att — fast jag sist det rådet gaf dig,
att tiga med hvad ej är sant —
gå på och ljuga likadant. — —
Du pratar mycket stort och grannt,
men göra nytta för din föda —
dertill är du minsann för lat.
Du tycker såsom så: det kostar mindre möda
att sig försörja genom prat,
och blyges icke att af bondens knappå mat
din dryga andel ta, att dig försvarligt göda;
och att det är en skam, att så sin tid föröda,
det tycks du ej ha aning om.
Men det är inte nog med detta:
du ordar vidt och bredt om många saker, som
du ej vet något om med rätta.
Att allfc är idel lögn man finner småningom —
ja, knappt ens bönder snart vill’ tro dig! .. .»
»Ack, vördig bisp!» — nu inföll Modig
och strök mustaschen, stor och grå. —
»Jag mången gång klädt skjorta blodig,
men aldrig jag mig kant så mäkta stolt ändå
som nu, då jag hör er om mina fel predika:
det kommer mig att tänka på —
att det är fan, hvad vi ä* lika!n
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
