Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonfjesket. Poem af Zéro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h, (Efter Saxe.)
orgonfjesket.
»Gud signe den, som först fann sömnen opp!»
Som Sancho Panza säger äfven jag.
Gud signe honom till båd’ själ och kropp,
och detta särskildt för hans ädla drag,
att ej för sig och för sin egen vinning
han tog patent på en så skön uppfinning!
Ja, signe Gud den sömnen först uppfann!
(jag måste säga det ännu en gång).
Men den må bli fördömd, om ingen ann’,
han räckas må fy skam på längsta stång
och evigt bli en tupp i afgrundsträsket —
han som fann på det dumma morgonfjesket.
»Stig upp med lärkan, gå med den i säng!»
En gråtmild uggla visst den tanken kläckt;
men jag betackar mig för dylikt fläng,
att rusa upp förr*n dagen knappast bräckt.
Gaf lärkan blott sig ro till klockan åtta,
uti maximen fanns dock någon måtta.
Just morgonstunden är, för folk honnett,
den gyllene sömnens tid; hvar dam af verld,
jag hoppas det, skall deri ge mig rätt.
Ben som ej då fins på sin hufvudgärd,
är ej af ton, om annars ej den fjesken
är någon rucklare som trår till besken.
Jag vet en skald, som sjöng om morgondagg,
och hur han arla satt vid källans brädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
