Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om den hårdkokta kon. Också ett hundraårsminne. Meddeladt af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda tillåtas vittna. Åter fingo parterna af träda,
hvarefter magistraten beslöt att Wahlman skulle skickas
till själasörjaren för att få intyg om sin
»sinnesförfattning». Detta betyg blef temligen klent. Wahlman
uppgafs ega enfaldig kunskap i salighetsläran, kände
litet eller intet till vigten af edgång, men vore »till sina
sinnen tämmeligen redig». — Wessman godkände
naturligtvis icke detta intyg, på grund af att komminister
Hedman, som utfärdat det, om Wessman utspridt rykte, att
han skulle ha öfverfallit ett af komministerns tjenstehjon,
hvartill dock Wessman var alldeles oskyldig.
Stadsfi-skalen åter påstod, att betyget bara bevisade, att
Wahlman ej kunde få höras på ed, och ingaluiida
förringades af Wessmans obevisade påstående. Magistraten,
som åter höll öfverläggning, medgaf dock nu, att
Wahlman skulle få göra sin berättelse utan ed. Man
skickade en stadsbetjent ut att söka den enfaldige
Wahlman, som anträffades på ett fartyg, men som klokt
nog — vägrade följa med, innan han fått ordentlig
stämning. När Wessman till slut lyckades få honom
till rådstugan, berättade han sig ha blifvit skickad af
perukmakar Sandbergs hustru, en dotter till perukmakar
Sahlbecks hustru (angifverskan), till Wessman att köpa
4 marker kött för tre daler, och då han funnit detta
kött mycket benigt, hade han ej velat behålla det,
livar-för Wessman gifvit honom något mera kött, så att han
fått half sjette marker för 3 daler eller 8 sk. Det var
alltsammans — tant de bruit pour une omelette!
Vidare hade Wessman för att blanda bort korten
äfven inkallat ett par käringar, hvilka intygade, att de
under arbete i Wessmans vret ätit kött, som varit godt
och »saltgrönt», ehuru de ej riktigt visste, om det var
från den der omtvistade kon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
