Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu. Af I—f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förr och nu.
Förr i verlden, när herr Anderson var fästman
var han den mest ridderlige unge man, som gerna kan
tänkas. Bara hans Anna hade haft så mycket som
nästippen ute i köket, bedyrade han, att maten
smakade: »o så härligt!» och att »han kunde äta sig
för-derfvad på den», hvilket han också i handling gjorde
sitt bästa att visa. Och ingen kunde heller med större
hänryckning än han i timtals sitta och betrakta sin
fästmös handarbete och betagen sucka något vackert
om »sköna styng, som ljufva handen sömmat» —
Och nij? —
Han har varit gift i två månader, och när han
nu slår sig vid middagsbordet, frågar han med ett
älskvärdt leende, i det han hugger för sig från fatet:
»Hvad kan det här vara för rariteter, älskling —
skinka eller pannkaka?»
»Biff!» svarar fru Anderson kort.
»Må det?!» säger Anderson med stilla undran.
»Hm, hm lilla gumman, du har visst en bra liflig
fantasi — ja-ja, det är ju bara något att sätta
ofantligt värde på, men inte precis i matlagning. Biff!
Kunde inte gissat det, om det gält min salighet.
Smakar snarlikt stekt sill. Sillbiff, hva’? Men, käraste,
hvad är det här för långa snören, han har i sig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
