Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt) - I. En pionier för den finska konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ellen emellan Blume och Liprandi: ’så villig som
skyldig’».
Med blicken på de två älskande började jag
der-efter:
»En riddare båld och en jungfru så grann,
de sutto tillhop’ i det gröna;
de sågo med ömma begär på hvarann:
Alonzo den tappre, så kallades han,
och hon Imogine den sköna.»
Fortsättningen och slutet af dén långa balladen
hade förklingat och efterföljdes en stund af allmän
tystnad, då helt oförmodadt en mungiga hördes på
något afstånd, i toner, ömsom glada och lifliga, ömsom
vemodsfulla och smäktande, återgifva styckets melodi.
Den virtuos, som så mästerligt behandlade det
otacksamma instrumentet, var en ung gosse med ett.
hufvud, omkransadt af rika lockar, en hög och öppen
panna, ögon strålande af snillets glädje och eld och
en mun, der ett ständigt skälmaktigt leende hade sitt fria
spelrum. Dryaderna i Åviks skogar voro de första,
som hade lyssnat till hans mungiga, då han, en annan
Robinson Crusoe, der uppträdde, åtföljd af sin trogna
Fredag — en liten vallflicka, hvilken likasom han var
utstyrd i en kostym af bark, blommor och mossor. —
Nu var det första gången jag här i tiden såg och hörde
Robert Wilhelm Ekman.
*
Hvad Gud gör är godt! Han har makt öfver kropp
och själ. Han utsår fröet, så att blommorna blomstra,
och han bryter dem efter sin vishet till kransar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
