Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt) - II. Sterbhuskamreraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljufva dulcian samt Gustaf den tredjes karusell och
maskerader. Hertiginnan af Finland glömdes ej heller,
så mycket mindre som mamsellerna Heldt ofta i sin
ungdom varit gäster hos borgmästar Mentzer, såväl i
staden som på Thureborg i Puolala och någongång på
Runsula. Den största uppbyggelse inhemtades likväl i
den herrliga domkyrkan. Ingen söndag, ingen
bönestund försummades andaktsöfningarna i detta Gudi
helgade hus. Här tolkade Brunérs milda stämma
försoningens ord; här dundrade Monselius emot den onda
tiden; här förkunnade Winter huru »allt kött är hö
och biskop Hartman död»; och här talade Nordqvist
om den »lilla fogelen lärikan, som sjunger så skönt
sitt tirilirili högt upp under himmelens skyar». Här
ljödo äfven de underbara tonskapelser och de
djupsinniga fugor, hvilka den grundlärde men olycklige
Tho-renberg manade från orgeln, denna ryktbara psaltare
och harpa, som, fastän längesedan i aska, dock stundom
ännu sjunger i de gamles hjertan om ungdom och oskuld,
om kärlek, tro och hopp. — Mer än något annat måste’
^udstjensten i ett så vördnadsbjudande tempel som
Abo domkyrka inverka, på ett ungt sinne, och Heldten
bibehöll derföre så länge han lefde vördnad och varm
känsla för religionen. Men han bibehöll äfven —
förunderligt nog — den skära diskantstämma han på
frun-timmerssidan i kyrkan likasom insugit och hvilken med
åren tilltog till den grad i styrka och metall, att
densamma aldrig i kyrkosång kunde af den gällaste
gumm-eller barnaröst besegras.
Men knappt hade vår Heldt uttrampat barnskoma,
då de gamla mostrarna nästan samtidigt afledö. Ensam
och öfvergifven stod deras gullgosse nu i verlden, och
ehuru visserligen ej utblottad, ty han var egare af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
